Om "ni" bara visste...
Ljuger för mig sj dagligen..
Ljuger även för mina vänner när jag säger att allt är "tippeli tipp topp"..
Är jag så bra på å ljuga att ingen genomskådar mig?
Som när jag pratar me mamma å tårarna rinner å gråten är i halsen så kan jag ändå på ngt sätt ta fram den "glada och lyckliga" tonen i min röst.. å orden :"-Mamma, ja jag har d jätte bra, allting är underbart. osv osv"..
Försöker ju till o me att le under samtalet.. För att sedan så fort vi lagt på bli "mig sj igen" å bryta ihop....
D slår fan aldrig fel.!
Men inte vill jag göra ngn orolig så d är bättre att säga att allt är bra...
Jag tror att jag är ett hopplöst fall!, En misslyckad individ som e sjuukt splittrad och kommer aldrig hitta mig sj på d här viset..
Men ngt borde jag ju lära mig..? Hoppas bara att d va värt d i slutändan......
Kommentarer
Trackback
