Mias dagbok...

Jag vill ha en familj igen, jag vill var adel av en familj igen.
Jag har nästan en familj,
Lr min son är min familj, mig egna familj 
Men sen då?
Mamma å barn..
inte samma som
mamma pappa och barn.
Vad hade hänt om jag behållit d barn som skulle fötts Januari 05 C?
Mamma barn å barn..
För inte en chans att du skulle funnits där.
Du som va min familj.
Du och jag skapade en familj. 
DU & JAG BLEV 3. 
Men du svek. Du palla inte trycket.
D va så mkt mer frestelser lr?
Va va d som va fel egentligen?
VA?
Fortfarande inte fått svaret av dig.
Är d därför jag e så misslyckad när d gäller förhållanden?
Att trotts att d tog slut så va vi som ett par i nästan 2 å efter.
Fattar du själv hur sjukt det är?
Va tänkte jag? Va?
Hur kunde jag låtit mig förnedras så som jag gjorde?
Jag älskade dig, jag ville så att vi skulle vara en familj.
Även fast du gick vidare med den ena tjejen efter den andra.
Varför ville du ha mig kvar?
Du hade ju en ny tjej, hade ju till och med haft 2 olika tjejer sen d tog slut.
Ändå fanns jag där, dygnet runt,
När du än behövde mig så fanns jag där. ALLTID.
Minns fortfarande den sista tiden som vi träffades "som ett par (fast vi inte va ngt")

April 2006 åkte jag till Thailand med min familj, lovade mig sj att för en g skull "komma över dig"
Du hade ju redan gått vidare (nu med tjej nr 3 lr hur många du nu avverkat)
Åkte till Thailand å du skickade mess om hur du saknade mig, hur du ville att d skulle bli vi igen, hur du älskade mig..
När jag kom hem. Kommer fortfarande ihåg hur lycklig jag va, vilka förhoppningar jag byggt upp.
Du sa att du berättat för din bror att du tänker försöka med mig igen, du berättade d för din moster, för din kompis.. osv.
Men du berättade inget för din tjej. Tjejen som du "lovade" att dumpa.. Som du skulle dumpa.. Men inte gjorde.
Hur kan man ge ngt ett löfte om att:
 vi ska bli en familj igen ,
 Vi ska försöka på nytt?
. Allt jag byggt upp under tiden jag va i Thailand.. RASADE.. IGEN... SOM VANLIGT.
Va inte borta länge, Men hade aldrig varit utan dig så pass länge under dom 2 år vi bott tillsammans och varit en familj.
Hela min värld rasade samman.. IGEN.. när du återigen bröt ett löfte.
Du lovade att du skulle lösa d, att du skulle dumpa henne så fort du fick tillfälle..
Sommaren gick, å efter sommaren så skulle du ha dumpat din tjej.
Va tänkte jag på?
(Blir mörkrädd av mina minnen som jag bara förträngt).

Jag försökte bygga upp en mur, ett liv där jag skulle försöka träffa ngn annan.
D gick inte. Varje gång jag försökte så kom du upp i mina tankar.
När jag tillslut tagit tag i mig sj å insett att du aldrig skulle dumpa henne. Då skickar du mig detta.
 
Detta är ett mejl  från 6 Oktober 2006

Hur ska jag förklara d jag känner på rätt sätt att uttrycka sina känslor är inte alltid lätt.
Men jag hoppas du förstår att min kärlek den är sann¨ Å min HÖGSTA önskan är att vi alltid har varann.    

Jag ligger i min säng, försöker sova
men plågas ständigt av att försöka se en bild av dig
Bilden som plågar mig under natt och dag...
Plågan att se dig men inte få rör dig,
Plågan att höra dig men inte få prata med dig
Allt jag vill är att få träffa dig
Det räcker med en halv sekund bara jag får se dig
Snälla, mildra min plåga, jag lider så...
Allt jag ber om är din närhet
Du behöver inte tala med mig utan bara vissa dig
Jag har så ont...
Plågan i mitt hjärta som aldrig släpper...
Den dag vi träffas begär jag bara en sak,
ta mitt hjärta med dej när du går...
Du behöver inte bära den bara du vet att jag finns
Hos dig vid din sida...
På natten när det är helt tyst helt mörkt
Kan du ta ut min hjärta och höra som den slår för dig
Håll det mot ditt öra så ska du få höra
att d fortfarande slår...
Och jag vet att vi två aldrig ska skiljas åt
För att till dig har jag givit mitt hjärta ...?"  

Så va hände?
Inget hände.
Mer skitsnack från din sida.
Är d ditt fel att jag inte kan träffa ngn nu?
Litar ju inte på ngn längre.
Min dröm om att ha en familj splittrades ju redan sommaren 2004, men du lovade å lovade men d slutade ju alltid med att jag stod ensam kvar.
Efter alla år av svek av dig.
Varför känner jag som jag gör?
VA?
Varför hoppas jag fortfarande på lyckliga slut?
Att jag någon dag ska hitta ngn att dela livet med.
" I never stopped loving U, I just stopped showing it.."
För inse, Du är min 1a kärlek, min stora kärlek här i livet.
Men d som du gjort. Du kommer aldrig kunna få d ogjort.
Du kommer aldrig kunna läka dom såren du gett mig, ALDRIG.
Du tycker att jag sårade dig. Att när jag 2 år efter att d tog slut, försökte gå vidare me att träffa en kille.
Då va d kört.. Du ville inte ha mig mer.
Du tänkte aldrig på att du hade haft 3 olika förhållanden (plus alla dina 1 night stands) och d jag hade gjort va att jag träffat en kille.. 1 enda kille..

Jag hoppas att d finns någon som kan få mig att "tro på kärleken", Någon som vill vara med mig. BARA MIG.
För att kunna träffa någon så säger ju alla att man måste släppa in dom på livet.
Men om jag släpper in någon på livet, då kan jag bli sårad igen.
Vill inte bli lessen, vill inte ge en bit av mig sj till någon som sen kanske trampar på d, utnyttjar d lr bar akastar iväg d..

D finns inge hopp kvar.

Min hopp om familjehet är körd.
Iaf mamma å pappa biten.
Jag har min underbara son.
Min lilla Älskling. Saknar dig så d gör ont.