Ångest, Splittrad...
Maria heter jag
Jag är 24 år och är uppvuxen i Mariefred
Flyttade till Sthlm när jag va 17 med min dåvarand pojkvän Christian å våran bebis som låg i magen.
Jason föddes 28 Maj 2003. Jag va lyckligast i världen, allt va bra, vi va lyckliga.
Jag blev mamma.
Jag hade en familj,
En pojkvänn som älskade mig å världens finaste bebis.
Jag va självständig, hade mkt vänner och trots att jag fick barn så klarade jag gymnasiumet me väldigt bra betyg..
Då var jag bara 18 år.
Nu är jag 24.
Jag har bott på 4 olika ställen sen 2004 då jag flyttade från Jasons pappa Christian.
Jag har gått in å ut i depritioner, relationer, arbeten osv.
Senste stället jag bodde på i Sverige va i hjorthagen/östermalm. Jag älskade lgh, Den renoverades å blev precis som jag ville ha den, mina färger mina möbler allt va mitt.
MEN till slut gick d inte att bo där. Hyran och lånet blev på tok för mkt, jag arbetade lite då jag arbetade natt och d bara gick att arbeta varannan vecka då jag hade Jason varannan vecka.
Fick mer ångest och panik å såg tillbaka på mitt liv me bara massa misslyckanden.
Beclöt mig för att göra någonting, bi någonting, förändras å se någonting nytt.
Sagt å gjort så tog jag mitt pick å pack å reste till Thailand me min lilla prins.
Skulle stannat i 2 månader me fastnade så för dykningen och live där att det blev 6 månader totalt, Då jag under dom 6 månaderna ängnade 2,5 av dom till att dyka å utbilda mig. Den 16 Maj 2008 blev jag klar som Dive master.
Flög hem till Sverige och spenderade sommaren med att arbeta i en bar. Trevligt men jag som äntligen fåt lite bättre sömn förstörd d direkt. vissa dagar va jag även i resturangen så arbetstiderna och min vilja att tjäna penga blev för mkt. Jag började använda uppåt....
För er som känner mig och läser denna bloggen kan detta tyckas idiotiskt och även för mig men jag ville inte misslyckasm jag ville ge min lilla prins allt, jag ville kunna hitta på saker å göra utflykter och självklart har jag ALDRIG någonsin använt något när jag varit med min prins. Med honom behöver jag d int för jag känner mig så uppåt av bara hans närvaro..
Senare på sommaren arbetade jag på ett dyk center i Marstrand och insåg att jag vill tillbaka till Thai och bli instruktör.
Sagt å gjjort. jag FLyttade till Thailand 11 September förra året.
Har bott där i MITT HUS och har vart lycklig och olycklkig, mina vänner har vart å hälsat på (lr iaf några av er)
Min son har varit där 2 gg. November 1 månad å Mars 1 månad.
Jag har vänner där som jag umgås med som jag lever med typ..
När jag kom tillbaka till Sverige den 16 maj så ville jag inget hellre än att åka tillbaka, till mitt liv, för d händer inte nytt i här hemma. D e samma saker år ut å år in. D e kallt osv.
Å jag har kollat biljetter å jag lovade mig sj att jag ska va här mellan 1-4 månader. inte ens 1 månad har gått och jag e kluven. Jag e splittrad, jag e lessen jag är lycklig.
Jag har mitt liv i Sverige, me mina gamla kompisar gamla minnen, gamla drömmar men jag hr ett liv i Thailand me nya vänne, nya drömmar.
Men hur vill jag leva.
Vill jag leva ett liv?
Vill jag leva 2 liv?
jag e så splittrad just nu att jag varken vet ut lr in.
D gör ont att tänka på alla drömmar jag har om Sverige, alla drömmar jag har om Thailand.
Jag älskar Sthlm, d gör jag. På alla sätt å vis. Och jag skulle kunna bo här om jag hade ngn att dela vardagen med.
Även fast jag har min älskade prins så behöver jag ngt mer. Dom veckorna han är hos sin pappa. När han är hos hans pappa me hans pappa å hans pappas tjej.
Jag vill oxå ha ett förhållande, ett riktigt.
Ett där jag kan känna mig trygg., Där vi båda har ett jobb, ett vuxet förhållande me middagar och sånt.
Ett förhållande då min prins är hos mig att vi kan gå på bio, utflykter prata om upplevelser osv.
Men just nu är jag förvirrad, splittrad osv.
jag sitter på andra sidan jordklotet och vet inte om jag orkar me 2 liv.
Jag orkar ite somna gråtandes om nätterna, jag orkar inte sakna ngt. Sakna att ha en familj, sakna att ha en ordnat jobb me ett förhållande till en kille som tycker om mig för den jag är som jag har en framtid med.
Alla säger LEV FÖR NUET. jag säger likadant, men jag har ju i tankarna att snart så kommer jag troligtivs resa till mitt liv nr 2. å lägga liv nr 1 på vänt. För att sen igen komma hem till liv nr 1 å låta liv nr 2 vänta.
Jag är jag å jag kan ite leva i nuet.
Min son ska vara lycklig det är mitt nu.
Även om jag åker till Thailand så följer han med mig. hn följer med mig dit för att gå i skolan och lära sig ngt nytt medans jag jobbar.
Jag anser att d kan va värt ett år. Hans termin börjar isf 24 Augusti men jag måst bestämma mig innan 4 JULI.
Ännu mer ångest d är 1 månad kvar tills allt ska va klart, betalt osv.
Kan d vara värt att åka ner ett år till. D betyder att jag är tillbaka som25 åring...
Jag är inte gammal vid 25, livet är inte över för att jag fyller 25. Menjag vill komma någonstans, jag vill utvecklas mer jag vill lära mig ngt, utbilda mig till ngt jag kan ha nytta av å jobba med i Sverige...
Ska jag bli som alla andra? jag som vill vara som mig. Jag vill vara Maria för ingen e så bra som jag!
När jag gör allt på mitt sätt. När jag lever fullt ut så e jag bäst, på att vara mig.
Nu e jag ännu mer splittrad så nu ska jag duscha åsalta mina stackars fötter för jag hittar ngen hink så kan inte göra mig ett fot bad.
