Mias dagbok...

Why cant you see how much you hurt me this time?
You used to say you were sorry.. But now..
Now you dont even care anymore....


Do you understand baby?
I never hated you for not loving me.
I hated you for making me fall even more
Everytime I was trying to let you go...

When you said you dont need me,
I didnt expect you to be right...

I know Ive said goodbye so many times before
but all roads lead me back to you...


Vissa dagar är jag stark men jag vet att vrje gång jag ser dig, hör dig så kommer allt igen å igen å igen.
Är d inte sjukt att jag kallar dig än idag för "älskling" ?
D är inte meningen och jag vet dom gånger då jag stannar mitt i ordet "Äls..." ler lite å kallar dig för "vännen".
Varför? Du är inte min vän, du kommer aldrig bli min vän. Vi har för mkt ouppklarat för att vi ska kunna vara vänner. Vi har för mkt ouppklarat för att vi ska kunna vara ngt överhuvud taget.
Jag hatar dig för att du än idag får mig att känna mig som svagaste minsta personen på jorden. Du är den som ger mig en klump i magen, en jobbig klump i magen, en känsla av oro, en jobbig orolig känsla. Den tränger in i mitt hjärta och jag får svårt att andas.

Du är den enda personen som kan få mig att känna mig osynlig även fast jag står brevid dig och du tittar i mina ögon. Känslan är ändå att du inte ser mig... D gör ont...

Bara lite känslor, tankar o ärlighet....